Det är så intressant att lyssna till hur barn löser retoriska problem: till mamma använder de känsloargument, till pappa logiska argument. Och eftersom de inifrån och ut är helt övertygade om sanningen i sitt budskap, och hur deras behov ska tillfredsställas, så får de oftast som de vill. Och de håller på till de lyckas, ger inte upp, skruvar lite på argumenten, men håller fast vid sin linje. Underbart.
Fungerar det ändå inte tar de till hot. Till exempel:
- Annars får du en näsborre till lunch!
Communikologen
